Alla blogginlägg

Precis som vi människor har den unga hästen mjölktänder som sedan byts ut mot permanenta tänder. Mjölktänderna är 24 till antalet och byts ut till permanenta tänder när hästen är mellan 2,5 – 4,5 år. Den vuxna hästen har 40 – 42 tänder.

Längst fram i munnen finns incisiverna, eller framtänderna, som hästen bland annat använder för att bita av gräs med. Längre in i munnen finns premolarena och molarerna, kindtänderna, som används till att tugga fodret. Hos framförallt hingstar och valacker men även hos vissa ston ses canintänder, så kallade hingstbetar. Hästens tänder består av tre olika material, emalj, cement och dentin, alla dessa material kan ses på tandytan

Hästens kindtänder är långa och skjuts fram ut käken hela livet, vanligen med 1-2 mm per år. De nöts normalt ned i samband med att hästen tuggar. När hästen blir äldre slutar de att skjutas ut men tandytan fortsätter att slitas ned. Det kan på sikt leda till problem att tugga vilket kan leda till viktminskning. Det är viktigt att hästens tänder sköts bra och att material inte i onödan slipas bort från tandytan för att tänderna ska hålla länge hos hästen.

Hästens tänder ändras genom året så man kan genom att inspektera dem göra en uppskattning av hästens ålder.

När bör hästens tänder och munhåla undersökas?

Hästens tänder behöver undersökas första gången innan de börjar tränas med bett i munnen, ofta vid två års ålder. Det är för att undvika att problem i munhålan ska leda till obehag när hästen får bett i munnen. Efter den första undersökningen rekommenderas en kontroll av den friska hästens tänder en gång per år.

En munhåleundersökning görs alltid av en veterinär. Hästen behöver få lugnande och munnen hålls öppen med hjälp av en munstege för att det ska vara möjligt att på ett bra sätt undersöka och åtgärda eventuella problem i munhålan. Det är relativt vanligt med till exempel överbett så att hästen får hakar när tänderna slits, dessa kan behöva slipas för att inte tuggfunktionen ska påverkas.

Vargtänder

En vargtand är en övertalig tand som ibland förekommer hos vissa hästar. Den syns oftast i överkäken, men förekommer också i underkäken och sitter precis framför kindtänderna. Den har tillbakabildats genom evolutionen och har inte längre någon funktion för hästen. Hos hästar som har vargtänder tas dess bort innan bett läggs i munnen eftersom de kan skapa obehag för hästen vid arbete.

Karies

Hästar kan precis som vi drabbas av karies. Karies uppkommer när pH i munnen blir för lågt och frätningar uppstår på tänderna. Det låga pH uppstår till följd av fermentering när en viss sockerart intas. Sockerarten ses sällan i grovfoder, men förekommer i kraftfoder. Det är inte fastställt om karies hos häst är en infektion eller om det beror på en obalans i bakteriefloran i hästens mun. Karies kan drabba alla tre tandmaterial hos hästen och kan på sikt leda till en nedbrytning av tanden och ökar risk för tandfrakturer.

Styngflugelarver

Ibland vid munhåleundersökning kan styngflugelarver påträffas. Styngflugan lägger sina ägg i hästens päls under sensommaren. Dess ses ofta som små gulaktiga prickar på hästens framben. Äggen kläcks och hästen får in larverna i munnen när den kliar sig. Parasiternas befinner sig i hästens munhåla i ett par veckor innan des förflyttar sig till hästens magsäck där de övervintrar. På våren och försommaren följer de med träcken ut och förpuppas för att sedan bli flugor. Under perioden när styngflugelarverna befinner sig i hästens mun kan de orsaka skador och smärta hos hästen. Under stadiet i magsäcken ger larverna vanligen inga skador. Dessa parasiter ses inte på träckprov.

Sår eller skador i munhålan

Det förekommer att sårskador ses i kindslemhinnan, gommen, tungan eller i mungipan. Det kan bero på felaktigt tillpassad eller använd utrustning eller på att tänderna är vassa och skadar slemhinnan. Att individanpassa utrustningen till hästen är mycket viktigt. Det är en fördel att variera mellan ett par olika bett samt nosgrimmor för att växla position och tryck från bettet. Det är också bra om man kan variera utrustningen med bettlösa alternativ (även om bettlösa alternativ kan ge skador också) och träns utan nosgrimma. Ett bett som sitter för högt eller för lågt eller en nosgrimma som sitter för hårt åtspänd kan orsaka obehag och skador hos hästen. Inte minst är det viktigt hur utrustningen används. Även om utrustningen är optimalt tillpassad kan den orsaka skada hos hästen om den används felaktigt av ryttare eller kusk. Kom ihåg att hästen aldrig får tävla med sår i mungiporna!

Så vad behöver du som ägare/ryttare ha koll på?

• Daglig inspektion av munhålan: kontrollera mungipor och laner efter sår, kontrolera att det inte luktar illa ur munnen och titta när hästen äter att den tuggar som vanligt.
• Minst 1 gång per år behöver hästen träffa veterinären för en tandundersökning, första gången innan inridning/inkörning runt 2 års ålder.
• Om hästen tränas med bett i munnen: be gärna veterinären kontrollera att de passar hästen.
• Variera utrustning så mycket som möjligt för att minska risken för sår och skador i hästens mun.